Så, nu är det officiellt.

Mitt och Oscars förhållande höll inte. Det har varit skakigt ända sedan början för tre månader sen. Det har varit så många hinder att jag vill inte fortsätta försöka. Att han väljer sina ex framför mig när han vet att jag är deprimerad var droppen för mig. Jag vill inte försöka mer. Det känns som att jag älskar honom mer än han älskar mig och jag orkar inte försöka mer när jag har så mycke andra problem i mitt liv också! Meeeen jag ska ta det här lite mer från början. Eller från igår..

 

Oscar, mitt ex, vet att jag är typ deprimerad, och igår var jag extra nere. Då tänker man att han ska försöka ge mig stöd, men det kändes inte som att han brydde sig alls. Han svarade segt på sms, troligen för att han spelade dator spel och det han sa var inte speciellt stöttande. Just nu håller han på att hoppa av skolan, och jag försöker stötta honom igenom hans svåra tid då, men det känns inte som att han stöttar mig genom min svåra tid.

 

Och idag ska Oscar till sitt ex, och vi har haft jätteproblem med att han är så bra kompis med sina ex. Men såklart får han ju träffa dom. Men nu när jag e så ledsen så har han inte ens erbjudit att dissa dom ikväll för att vara med sin deprimerade flickvän, inte för att jag hade låtit honom dissa dom för mig. Men jag hoppades i alla fall att han skulle erbjuda det för att det är lixom ett tecken på att "min flickvän är viktigare än mina ex". Men tydligen är jag ju inte det. 

 

Oscar säger alltid att jag behandlar honom dåligt, men han tänker aldrig på hur han behandlar mig. Varför ska jag alltid vara den starka i allting som kan ta vad än någon säger till mig? Jag orkar inte göra det längre. Livet är för kort för sånt. Jag vill leva och vara lycklig. Inte känna mig som att jag inte är tillräcklig. Så det är slut, och jag är glad att det är slut för jag orkar inte bli behandlad som skit av någon.